Zeng Qingzong 曾庆宗

Zeng Qingzong, a life with martial arts, traditional chinese medicine, mathematics and computer science.

taiji, daoismen och vatten

En reflektion över taiji quans filosofi

av Zeng Qingzong
översättning Jana Särman

Taiji quan är en kampkonst, som är skapad av daoister. Den har utvecklats från filosofi, färdighetsmetoder (qigong och inre färdigheter) och kampkonst. I det gamla Kina brukade man begrunda naturen. När de lärda studerade kampkonst utgick de från olika filosofiska idéer. Som förändringarnas bok (Yijing eller I Ching, book of changes), läran om de fem faserna, läran om yin och yang och de åtta trigrammen. De använde sedan dessa teorier till att begrunda naturen och lära av dess fördelar. På så sätt lät de kampkonsterna de själva skapade stämma överens med filosofiska teorier. Eftersom iakttagarna hade olika utgångspunkter så förde de ofta vidare olika tolkningar på samma idé. Det finns till exempel ett par olika klassiska versioner på tolkningar av taiji.

En är taiji föddes ur wuji och är moder till yin och yang. Med det menas att taiji är ett kosmiskt tillstånd som kommer efter wuji vid tiden för världens födelse och innan uppkomsten av yin och yang.

En annan säger Icke rörelse är wuji, när rörelse uppstår är taiji, taiji är alltså tillståndet när en kampkonstövning just börjat.

En tredje lyder universum utgör ett stort taiji. Man säger vidare människokroppen utgör ett litet taiji. Och taiji är universums och allt levandes grund, med det menas att taiji är ett annat namn för ursprunglig qi (yuan qi). Om taiji avgör allt liv, så avgör det naturligtvis också människokroppen, därför kan man säga det finns ingen del i hela människokroppen som inte är taiji.

En annan version lyder Taiji quan är höjdpunkten av alla kampkonster, så taiji är alltså kampkonstens stadie när den nått toppen av fulländning.

Ytterligare en version, som är hämtad från en daoistisk källa säger daoisterna kallar det gyllne cinnober, buddisterna kallar det abstrus pärla, konfucianerna kallar det taiji. Med det menas att taiji också är qigongens högsta nivå, resultatet av den fullkomliga skickligheten. Och från sista citatet kan man se att taiji säkert är resultatet av konfucianer som studerat daoistiska och buddistiska färdighetsmetoder. Taiji är rikt och stort, det allra högsta, taiji är kosmos, taiji föreskriver också allt i kosmos. Så begreppet taiji kan betyda att uppnå det yttersta.

Taiji quan har absorberat filosofiska idéer från tre olika skolor, Kinas daoism, buddism och konfusianism, särskilt har den utvecklats från daoistiska idéer, den inre alkemin (en slags qigong) och daoismens bevara hälsan och odla livet konst. Därför är dess principer i stort annorlunda än de kampkonster i och utanför Kina som bara är utforskade direkt för att slåss och döda. Detta bör man också lägga ytterst stor vikt vid när man forskar om taiji quan. I de synpunkter jag nämnt ovan löper en huvudtråd av efterliknande (natur eller djur) för att lära av dess fördelar. I det följande ska jag huvudsakligen klarlägga detta.

Nästan alla saker som uppstod i det antika Kina var efterliknande för att lära av naturens fördelar. Om jag var uppvuxen i det antika Kina och hade både modern och antik kunskap och utövade begrundande av naturen för att lära av dess fördelar, då skulle jag säkert associera taiji med vatten. Och jag skulle dra den slutsatsen att mellan daoismen, det mjuka, qi och taiji quan råder hundratals samband. Det mjuka är huvudkärnan i den daoistiska filosofin och vattnet är den mjukaste naturligt existerande substansen. Det mjuka vattnet är objektet för taiji quans begrundande av naturen. Så man kan säga att taiji quan är en kampkonst med vattenkaraktär. Här nedan ska jag förklara taijis historiska period, daoismens huvudtankar, taiji quans utövning, dess försvars och attack konst, dess utveckling, spridning och hur dess fortsatta utveckling kommer att följa samma linje.

I det gamla Kina sade man taiji föddes ur wuji och är moder till yin och yang. Man sade också först wuji och därefter taiji. Vilken skola de än tillhörde ansåg de alla att när jorden nyss skapts rådde kaos och icke-handling (wuwei). Det var tillståndet då himmel och jord inte var skilda åt. På den tiden fanns det ingen åtskillnad mellan luft, vatten och land. Allt var integrerat i en helhet, det rådde ett wuji tillstånd.

Från wuji och till taiji, taiji kommer efter wuji, men före yin och yangoch uppkomsten av liv. Enligt den klassiska vetenskapen kom yin och yang först sedan kom människan. Taiji är ett tillstånd som infinner sig före människan och efter wuji. Låt oss anta att detta är tillståndet efter det att vatten kommit på jorden: Enligt den moderna vetenskapliga forskningen måste de yttre stjärnorna ha vatten som jorden och solljus för att kunna skapa liv. Här kan man se vattnets betydelse för människans tillkomst. Vi vet att utan vatten skulle det vara omöjligt för liv att uppstå på jorden. Finns det inget vatten så finns inte människan. Vattnets tillkomst ärett slags märke för taijis historiska period.

Senare i historien, långt efter det att människan skapats, under Shang och Zhou dynastierna i Kina, fick människorna en förnimbar kunskap när de granskade naturen. Därefter satte de upp läran om de fem faserna, som ömsesidigt föder och förgör varandra, läran om yin och yang och de åtta trigrammen. Vid formerandet av begreppen yin, stillhet, tomhet och mjukhet har vatten upptagit en mycket stor del av medvetandet.

På tiden för Handynastin ( 206 f.Kr.-220 e.Kr.) uppkom gradvis Kinas egen religion, daoismen. Daoismen lägger stor vikt vid vattnets egenskaper, den menar att för att åstadkomma handling måste det först råda icke- handling. Den anser att först måste det råda mjukhet och därefter kan det bli liv och segrar. I Lao Zi (boken heter Dao De Jing, från ca 300 f. Kr) står följande: Kan du koncentrera din qi till den grad att du blir mjuk som ett spädbarn? Där står också. Världens extremt mjuka rider på världens hårda. ; När människan föds är hon mjuk och svag, när hon dör är hon hård och stark. Allt levande, gräs och träd är svaga och späda när de är unga, när de dör är de förtorkade. Därför är det hårda och starka dödens följeslagare och det mjuka och svaga är livets följeslagare ; Det stora och hårda är under, det mjuka och svaga är över. ; I hela världen finns inget mjukare och svagare än vatten. Och ändå finns det ingenting som kan mäta sig med det, i det sättet det attackerar det som är starkt och hårt. Det menas att det allra mjukaste är vatten, och när det mjuka svaga vattnet attackerar det som är starkt och hårt kommer det alltid att segra.

I Lao Zi kan man vidare läsa: Det svaga besegrar det starka, det mjuka besegrar det hårda, i hela världen känner alla till detta, men det finns ingen som kan följa det. Citaten ovan visar alla att det mjuka och svaga kan besegra det hårda och starka, alla säger att det mjuka och svaga är det första. Från Lao Zi kan man få veta att det så kallade Dao just är detta mjuka och svaga. Och det som kallas De, det är att ändra sitt hårda, starka så det blir mjukt och svagt. Då man utövar taiji quan kan man uppnå detta mål. Detta kan man säga är nycklen till taiji quans inre färdighet och psykiska metod. Det som manifesterar det mjuka och svaga i naturen är främst vatten, det som manifesterar det mjuka och svaga i kampkonst är taiji quan. Det mjuka och svagas moder har två barn, taiji quan och vatten.

Daoismen anser att himlen inte ändras och det gör inte heller dao. Dao är född före himmel och jord. Dao är bortom det världsliga, eviga och oföränderlig. Men även om dao är evig och oföränderlig kan man genom att använda dao handskas med alla förändringar. Eftersom det är oföränderligt och evigt, så är det också permanent, och motsatt från de icke-permanenta som går från barndom till ålderdom. Dao är från qigongs synvinkel sett ursprunglig qi. Människorna hade under långa tider observationer upptäckt att de levande ting som sprudlade av livskraft var mjuka och inte hårda och stela. Därvid skapades Hua Tuo´s De fem djurens lek och andra rörelsekonster (Huo Tuo levde i slutet av Östra handynastin, 25-220).

Zhang Sanfeng.

Vid tiden för Song dynastin (960-1279), hade de daoistiska tankarna uppnått fulländning och den daoistiska inre alkemin hade utvecklats, och då levde Zhang Sanfeng. Taiji quan är vidarefört från Zhang Zhenren (Zhenren, betyder, sann människa), han kommer från Liaodong i Yi Zhou (i nordöstra Kina), hans daoistiska smeknamn var Sanfeng, han föddes i slutet av Songdynastin. Han var sju chi lång (2,30m). Lång som en tall och uppsträckt som en trana. Ansiktet var som en fullmåne. Ögonbrynen var underbara och ögonen milda. Polisongerna trimmade som hillebard, på toppen av huvudet var håret uppsatt i en hårknut, och sommar som vinter hade han bara en och samma bambuhatt, i handen höll han en hästsvanspiska. På en enda dag kunde han gå tusen li ( ca 50 mil). I början av hongwu -året i början av Mingdynastin ( 1368-1644) kom han till västra Sichuan, Taihe berget för att kultivera livet och träna kroppen.

Han bodde i en liten hydda vid Jadetomhetens tempel och bara genom att ögna igenom skrifterna lärde han sig dem utantill. Han var å ena sidan daoist, införstådd med de daoistiska tankarna om att de mjuka kan segra. Han trodde på att människan genom att ägna sig åt det mjuka kunde återvända till rötterna och komma tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd, och på långt liv ingen ålderdom principen. Dessutom var han mycket duktig i den inre alkemikonsten, så han kallades för mästaren som utövar alkemi. Den inre alkemin är idag en qigongmetod (inom kampkonst kallas det för inre färdighet). Som t.ex. bära hela himlen metoden och rena helheten, återställa lugnet m.fl. metoder. Vidare berättar traditionen att Zhang Sanfeng kommit från Shaolintemplet. Därför kunde han också kampkonst. Han förenade dessa två ting och därmed blev taiji quans grundform etablerad. Den lade stor vikt vid vattnets olika egenskaper, särskilt vid vattnets extremt mjuka egenskap. Det behövdes bara ha denna daoistiska grund om vattnets filosofi och därtill försvars och attackavsikter och rörelser, för att kunna skapa taiji quan. Så taiji quan är en kampkonst som betonar medvetandet, qi och färdighet. Det betonar kampkonstens försvars och attacknatur och inte kampställningarna. Den är huvudsakligen en kampkonst skapad av färdigheter. Zhang Sanfeng samlade ihop gräddan av daoism, konfucianism, kampkonst och qi, när han skapade taiji quan, därför är den filosofiskt och logiskt ganska hållbar.

Bland Zhang Sanfengs anhängare fanns Wang Zongyue, en historisk äkta person, han efterlämnade bara skrifter, bl.a. Taiji quan avhandlingen och inte några former och ställningar. Sedan gick det via Chen Changxing, Yang Luchang, Wu Yuxiang, Wu Jianquan, Sun Lufang m.fl. Personers ändringar och nyskapningar. Först efter detta skapades nya konkreta taiji quan ställningar. Efter revolutionen 1949, så uppnådde Yang formen och Chen formen ganska stor utveckling och spridning. Då skapades åttioåttaformen och Chenformens nya ställningar mm. Oavsett hur taiji quan ändras så liknar den vattnets egenskaper, är som vattnets egenskaper, har metoder som efterliknar vattnets egenskaper, de filosofiska länkarna är desamma, det är dess själ och största

Karaktärsskillnad från andra kampkonster.

I taiji quans skrifter och handböcker finns många indirekta eller direkta samband med vattnets egenskaper och filosofi beskrivna. Till exempel Den långa formen taiji quan är som Yangzi floden och havet som böljar utan uppehåll, ge efter för motstånd metoden, det ytterst mjukast konst, som svävande moln, som flytande vatten, kontinuerligt flöde utan uppehåll mm. Du behöver bara läsa om taiji quans teori och sedan tänka på vatten, för att det skall uppstå ändlöst med associationer emellan dem, och det är mycket troligt att du kommer få god behållning och inse vissa principer. Jag tror att många taiji quan entusiaster har en mycket djup sådan känsla.

Många taiji quan utövare beskriver känslan vid utförandet så här: När man börjar öva taiji quan känns det som man står i vatten, så vattnet når upp till halsen, ställningarnas ändringar är långsam och jämn, som en som inte kan simma försöker simma. I en mittperiod av utövandet känns det som man flyter i vattnet utan att röra vid botten, som att flyta och simma i den långa floden, då kan man redan simma. Efter en lång period av taiji quan utövande känns det som kroppen går på vattnet, som att trampa på tunn is och se ned över en avgrund. Det finns massor av sådana här och liknande upplevelser. Taiji quan utövarnas huvudföreställning är från början vatten, så vattnet har stor betydelse för utövningen av taiji quan.

När taiji quan lärarna undervisar nya elever säger de ofta: lite långsammare, lite saktare, använd inte styrka, spänn av lite mer, mjukare, använd ingen kraft, flexiblare, lite rundare, lite mer kontinuerlig. Dessa påminnelser är helt enkelt att efterlikna vattnets rörelser. Kanske kan eleverna plötsligt komma till insikt. Kinesisk filosofi och vetenskap tycker mycket om att göra bildliga yttryck och metaforer. Många olika slags kampkonster har alla efterlikna dess form, anta dess intentioner, förstå dess ande, (ofta djur eller natur). I den traditionella kinesiska filosofin kallas denna konsten för, begrunda naturen (den består egentligen av tre faser att undersöka naturen, begrunda naturen och använda naturen). Och jag anser att det taiji quan lärt av är, vatten. Att använda vatten för att ge bild åt, varför taiji quan har uppstått, övningens form och dess attack och försvarsmetoder är mycket passande. Så man kan säga att taiji quan är en vattenkampkonst till sin natur.

Innan har jag kortfattat talat om taiji quans tillkomst, här nedan kommer talas om dess utveckling och utövning.

Yangformens taiji quans kroppsstärkande övningar påminner om lugnt vatten som stilla flyter. Sunformens taiji quan utmärks av en steg för steg form som liknar vatten som droppande rinner ner för klipptrappor. Chenformens taiji quan liknar vatten som flyter i en vild virvlande fors med många svängar och stupande grund. Wuformens taiji quan liknar en liten flod som sakta rinner fram. Den andra Wuformens taiji quan påminner om underströmmar i en dold flod (t.ex. en flod som flyter inne i berget).

Alla former av taiji quan övar sin färdighet och kraft på samma framhärdande, viljestarka och inhamrande sätt som vattendroppen urholkar stenen. När man tränar flödar och böljar qi, det är blodet och qi som värms i kroppen, qi leds sedan till porerna, formas i händerna och kan sändas ut ur fingrarna. Man får en kraft som flyter genom hela kroppen. Alla meridianer och organ är fulla av qi. Hela kroppen är som spiralens bakvatten. Det känns som snören som flyter i vattnet klistrar sig mot huden och väver spiralformade mönster över hela kroppen. Utövaren behöver inte bli rädd om Taiberget störtar ner vid ens ena sida, eller för skenande hästar som rusar fram på den andra om utövaren är som stilla vatten i sitt inre, koncentrerad i sinnet och tar det hela med lugn.

Detta sinne som är samlat inåt är mycket självbehärskat och lugnt. Detta är de psykologiska och fysiologiska mål man strävar efter i sin utövning. Det finns ingen del av kroppen som inte är taiji. Rörelse och stillhet smälts samman. När qi sätts i rörelse stannar den aldrig. Universums perfekta qi rör sig sedan tidens början. Rör sig mot formen och återvänder till formlöshet. Att känna till tekniken och utföra den med fulländad skicklighet är som naturens eget arbete. Det här att ingen del av kroppen inte är taiji, det är den fulländade skickligheten som strävar efter att uppnå tillståndet i naturens eget arbete. Detta blir förkroppsligat när dessa ämnen som förändrats ur vatten, qi och blod flödar harmoniskt i kroppen. När man praktiserat taiji quan till ett högt stadie är det inte bara qi och blod som ska flöda överallt i hela kroppen, kroppen ska dessutom vara som ett spädbarns, rörelserna ska vara väldigt smidiga, man strävar efter att musklerna, skelett, armar och ben alla ska vara mjuka som vatten. Midjan vänds och vrids som det inte finns något skelett. När man ger ut kraft är allt som finns händer.

Taiji quans handtrycksövning (push hands) och fight är dess försvars och attacktillstånd. Då krävs det att utövaren är ilsket vatten, rytande vatten. Det ska vara som väldiga vågor som vräker sig i vattnet, som översvämningsvatten i floden som störtar framåt, som en högtrycks vattenkanons sprutande. Taiji quan har också kontinuerlig bakre kraft, en rik inre kraft. Intentionen och qi förändras lätt och kvickt. Den har en cirkulerande, slingrande insikt, en förmåga att anpassa sig till ändrade tillstånd. Den undviker substans genom att bli tom, om det inte finns någon spricka går den inte in, samtidigt som motståndaren attackerar, slår man. Taiji quan anser att principen som leder till seger är att mjukt besegrar hårt, långsamt besegrar snabbt, att man använder hela kroppen mot kroppsdelar, att intentionen är tillräcklig och formen avspänd. Taiji quans försvars och attack konst är konsten om hur vattnet segrar, den är ett äkta förkroppsligande av konsten hur det mjuka segrar.

Vatten har tre tillstånd, vatten, gas och is, det vanliga tillståndet är vatten, då det skingras blir det gas, då det samlas blir det is. Gas och is är vattnets avvikande tillstånd. Under vanlig kroppsstärkande taiji quan träning krävs det att man rör sig enligt det vanliga tillståndet. Under attack eller försvarssituation rör sig taiji quan som gas, som en helhet, när den är mjuk går den inte in om det inte finns någon spricka. På samma sätt som vatten och gas, pressar den sig fram där det finns sprickor och undviker motståndarens kraft. Bara efter det man varit extremt mjuk kan man bli extremt hård. Det extremt mjuka är vatten och gas. Det extremt hårda är is. Även om det finns tusentals försvars och attackmetoder så är principen densamma. När man ger ut kraft är man lika mjuk som vatten, som gasens formlösa rörelser man när man kommer i beröring med motståndaren är man lika skarp som is. Kroppens rörelser är som en himmelsk drake som flyger i luften, som den smidiga starka ormen som simmar i vattnet, när man går lämnar man inga bestämda spår, man följer motståndarens rörelser och ändrar sina egna väldigt flexibelt, rör sig som flytande vatten, kan från att varit tom och obestämd plötsligt ge ut kraft. Det är att ha vattennatur och vattenkraft. Detta är konsten som kallas i det mjuka finns järn och i bomullen finns en nål gömd.

Li Bing och hans son (De var ämbetsmän i Sichuan under Tangdynastin, 618-907 e.Kr.) var experter på att reglera vatten. Dufllodens vattenregleringsresultat uppnår vetenskaplig karaktär, ända in våra dagar kan den kallas för världens bästa vattenregleringsteknik. Deras vattenregleringsprincip var att möta kurvorna och klippa av hörnen, och möta rakt genom att ta bort dess centrum, Där vattnet är djupt bygger man upp grund, där det är grunt gör man dammar. Det är att följa det utifrån dess form och inte ta emot dess kraft. Det är samma slags betonande av bottnens djup som i taiji quans ge efter för motstånd, följa motståndarens form och sen slå. I handtrycks- övningen och i fight kan man ha möta kurvorna och klippa av hörnen och möta rakt genom att ta bort dess centrum som önskade principer. Vattenregleringsmetoden är inget annat än att blockera, klippa av, följa och taiji quans försvars och attack metoder förordar blockera, klippa av och följa. Som en boll som studsar tillbaka från en vägg, det är ett uttryck för den blockerade kraften. Man startar efter motståndaren men kommer fram före, det är detsamma som att klippa av kraft.

Att följa motståndaren och inte sig själv, det är följandets metod. När vattnet är litet, nära, långsamt ska man blockera det. När vattnet är stort, snabbt ska man klippa av det och följa det. Om man ändrar ordet vatten i föregående mening till ordet kraft blir det taiji quans försvars och attackprincip. Människan går mot höga platser, vattnet rinner ner mot låga platser. Taiji quan utövarna förr i tiden förordade att man under en kampsituation inte skulle söka sig positioner vid höga platser, utan söka sig till låga platser. Det här är helt annorlunda än vanliga kampkonsters ta hög plats för att slå neråt, ett slags vedhuggarställningsfilosofi, där man slår uppifrån och neråt, vilket är helt motsatt till taiji quan. Detta är också ett uttryck för hur taiji quans försvars och attack metoder efterliknar vatten. Vilka positioner man strävar efter reflekterar också taiji quans vattenegenskap att söka sig till det låga.

Vårt lands samtliga stora framstående mästare och lärare var alla duktiga på att begrunda naturen och lära av dess fördelar. Detta tankesätt är ett slags makrobeskriven vetenskap. Det skadar väl inte om jag, ättling till kejsaren Yan Den gule kejsaren också följer exemplet att begrunda naturen en gång. Det är bara det att jag har en lite mer modern vetenskaplig ståndpunkt. Men jag anser att det å ena sidan kan föra vidare förfädernas tradition, å andra sidan kan integrera västerländska analytiska metoder. När vi gör en noggrann studie av vattnets filosofi, kan vi också fördjupa oss i taiji quans filosofi.

Taiji quan och vatten kan ha en organisk, inneboende relation. Att tänka på vatten, efterlikna vattnets tillstånd och egenskaper är en god läxa då man praktiserar taiji quan eller fightas. För att sammanfatta, anser jag att i sambandet mellan taiji quan, daoismen och vatten finns en väldigt filosofisk kärnpunkt, nämligen tanken om det mjuka och svaga.

Referenser:

1 Taiji quan xuanbian av Yang Chengfu.
2 Quanxue xinbian av Wang Xiangzhai.

Förklaring av kinesiska termer och begrepp

Taiji quan, kallas ofta i väst för tai chi,skuggboxning, kinesisk morgongymnastik mm. Quan betyder knytnäve och står här för kampkonst.

Taiji är ett gammalt filosofiskt begrepp, ibland översatt som det yttersta ursprunget, taiji är ett kosmiskt tillstånd.

Wuji, intet, det kosmiska tillståndet före taiji, ett tillstånd där ingenting existerar.

Qi, en substans som rör sig i allt levande. Flödar längs de så kallade meridianerna i människokroppen. Kallas ibland livskraft, men är mer konkret.

Qigong, en mängd olika övningar går under begreppet qigong. De har det gemensamt att de alla underlättar flödet av qi i kroppen. De används ofta för att förebygga och bota sjukdomar. Meridianer, kanaler genom vilka qi cirkulerar genom kroppen. De förser hela kroppen med qi och förbinder de inre organen med huden.